She believe she could, so she did

Girl with the Yellow Dress

Kategori: Life Lessons

 
Hey you. This is my old blog. Feel free to read and to follow up where I am at now.
My new blog, adventures and all the good bits and pieces that will come along my way - you will find it here: Jenny Chiem.
 

Känslor att hantera utomlands

Kategori: Weekday

Känslor när du träffar någon
Känslor när du möter nya vänner för livet
Känslor när du tar dina stora beslut
 
Något du skulle vilja stanna upp och reflektera eller bara köra? Jag brukar göra både och det faller mig så naturligt att nu när jag är utomlands att bara köra, inte stanna upp och köra tills jag känner att det är dags att förmodligen dra i nödbromsen och stanna upp. Detta är något som låter sådär jätteflummigt och make-no-sense inlägg men det är mitt rätta jag som får komma fram ikväll. Återigen, som jag tidigare nämnt under förra året så har jag saknat att bara ta fram en blank sida. Bara skriva av mig här som om jag skrev i en fysisk dagbok istället. Det är så min blogg har startat. Kan ni tänka er.. det var fanimej back in 2007? Skillnaden är att jag är mer medveten nu (lovar att det inte har med min ålder att göra. Haha, okej lite grann kan jag väl erkänna) om vad jag känner och vad jag faktiskt tycker är värdefullt att behålla kvar i livet alternativt låta det rinna ut i sanden. You know what? To be honest, jag kan inte låta saker rinna ut i sanden utan jag är en person som medvetet måste ta ett beslut att jag här och nu mentalt avslutar ett projekt, en relation eller vad det än är som kretsat kring mitt liv ett tag.

Inte på hemmaplan

Kategori: Life Lessons

Jag har nu varit här i över två månader och vilken jäkla omställning det har varit. Det positiva har såklart övervägt det negativa men det finns en viss oro när man med sådant otroligt begränsad budget "bara" har hunnit uppleva vardagslivet. Har nu lyckats skaffa mig ett deltidsjobb men det återstår fortfarande att kunna få ett på heltid alternativt något som resulterar i mer betalt så att jag kan förflytta mig något. Har haft tid och råd att förflytta mig men varit med rädd för att inte har tillräckligt med pengar att kunna leva på när man väl är tillbaks till den stad man trivs i, Melbourne. Så himla många intryck, så många få sovtimmar under helgerna att jag har lyckats vända på mitt dygnsrytm (till och med en vecka) för att man varit igång så pass mycket. Har festat som aldrig förr (kommer definitivt att ändra vissa tidigare vardagsvanor man haft på svensk mark), levt massor på nudlar så att det känns som man är student igen (även studenter lever nog lyxigare än vad jag gör till vardags här) och träffat en himla massa människor som jag nu försöker bygga någon form av relation med. Vissa relationer har påbörjat men avslutats för att våra vägar inte korsas och på en sån otroligt kort period så har det varit rätt så intensivt. Både på mina egna villkor och andras. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv på enbart få månader och det ska bli intressant att se vad som händer under nästa år. Både för mig och för er som känner mig personligen. Funnits stunder där jag faktiskt, tror det eller ej (ja, jag vet att det hör till livet på resande fot), viljat packa väskan och bara åka hem till Sverige.
 
Varför? Det har varit den enklast vägen att tänka så. Kan folket där hemma, systemet med jobbsök, få ett jobb och bygga rutiner, hitta ny bostad, umgås med nära vänner och det nätverket man hunnit utvecklats så pass bra, speciellt nu i somras. Helt enkelt glida med. Varför jag inte då inte valt att komma hem än? Jag har en fighting spirit. Det är denna som ska ta mig lite längre än jag någonsin vågat tänka mig. Kom ihåg att jag aldrig någonsin har gjort en sådan resa i mitt liv tidigare. 
Denna fighting spirit har gjort mig besviken också, dels de (tack och lov!) fåtal gånger har det varit riktigt tufft och fått mig att vända ut och in på mig själv. Gråtit. Varit ledsen. Även om jag inte lever "värsta" backpacker-livet (whatever that means) och ser mig runt om (som alla andra swedes gör) så har det varit en lärorik resa hittills. Språket, att våga göra mig förstådd inför stora grupper, våga lita på mina egna vägval och bestämma vad som känns bäst för stunden, men också den allra viktigaste lärdomen - vågat stanna upp och låta verkligheten komma fatt dig även om det inte sker på hemmaplan.