She believe she could, so she did

Igårkväll när jag kom hem slog det mig. Ensamhetkänslan kom krypandes och jag kunde hantera den. Det var ok att känna så som jag gjorde. Det är också ett tecken på att jag kommit en bit i denna långa väg som jag själv nu faktiskt bestämt bestämt mig för att ta. Det kommer krävas mycket innan jag vågar sätta min fot, mitt huvud och framför allt mitt hjärta för att våga uppleva just Det igen. Har så otroligt fina vänner och i helgen kände jag hur den känslan fick sin plats. Tack till mina vänner som alltid är där för mig. Jag behöver er.